ART MONSTER – CAROLINA LINDAHL

.

INTERVJU MED ‘ART MONSTER’ CAROLINA LINDAHL:

1. Hur gammal är du? Hur gammalt är ditt inre barn?
– Jag är 25 år gammal. Den andra frågan är svårare att besvara, eftersom den är ställd på ett sätt som förutsätter att jag 1. har ett ”inre barn” 2. som jag kan åldersbestämma. Jag brukar inte romantisera barndomen eller längta efter att vara ett barn igen och har därför svårt för tanken på att bära runt ett ”inre barn”. Det är ju som att vara gravid med en yngre variant av sig själv?! Incest, personlighetsklyvning och återfödelse på en och samma gång. Men, om det ”inre barnet” representerar alla tankar, idéer och viljor som inte passar min fysiska ålder kan mitt ”inre barn” nog vara allt ifrån nyfött till 100 år gammalt.

2. Var i Sverige bor du?
– Jag bor vid Sankt Eriksplan i centrala Stockholm.

3. Konstnären eller konstverket som haft störst inflytande på dig?
– Jag har blivit starkt påverkad av många konstnärer och konstverk, men inte på ett sätt som direkt har influerat mitt egna skapande. Men min första taxidermi-förebild och -inspiration är Divya Anantharaman. Hon bor i Brooklyn NY och är taxidermist och taxidermikonstnär.

4. Hur skulle du beskriva din konst?
– Eftersom jag använder djurkadaver i olika former som utgångspunkt skulle jag beskriva min konst som samtidigt levande och död. Livlösa kroppar och hudar som väcks till liv med min hantering och blir delar av dramatiska scener.

5. Är du självlärd eller skolad?
– Jag har lärt mig mitt hantverk genom böcker, YouTube-tutorials och envist experimenterande och övning. Jag har alltså inte gått någon formell utbildning eller haft någon mentor. ”Självlärd” kanske är lite att ta i eftersom jag ändå har tagit del av guider och utbildningsmaterial, så man kan väl säga att jag är YouTube-skolad. Via YouTube-akademin.

6. Vilken/vilka känslor driver dig i ditt skapande?
– Jag blir drillad av vardagsförakt, eftersom det driver mig till verklighetsflykt. Jag gillar att lämna vardagens vedermödor därhän och bara stänga av jobb, framtidsplanering, sociala relationer och allt annat oljud som vanligtvis ockuperar mitt medvetande och sedan helt ägna mig åt mitt skapande. I min vardagsprotest isolerar jag mig från omvärlden, oftast en hel natt, ibland upp till ett dygn, och hamnar jag som i ett vakuum där mina skaparimpulser får flöda alldeles fritt.

7. Om du inte fick lov att skapa, vad skulle du göra istället för att få utlopp?
– Om jag själv inte fick skapa skulle jag ändå uppmuntra andra att skapa, och ägna mig åt att avnjuta andras skapelser. Inget behöver stanna av bara för att mina händer är låsta.

8. Din största skräck?
– Jag är rädd för ganska mycket och det är inte helt lätt att sortera mina rädslor efter svårighetsgrad. Jag är rädd för att få inbrott hemma, rädd för spöken, rädd för att fastna i fiskekrokar när jag går bakom fiskare med kastspö, rädd för att bli attackerad av apor, rädd för att fastna i hissar, rädd för att bli totalförlamad men behålla fullt medvetande och rädd för att mina närstående och min hund ska bli sjuka och dö. Men min största skräck är nog att tappa förmågan att göra mig förstådd och bli gravt missuppfattad, felbedömd och misstrodd resten av livet. Ja, det anknyter ju till förlamningsrädslan. Känslan av maktlöshet och att bli utlämnad.

9. Om du bara fick skapa med en enda färg, vilken färg skulle du välja?
– Svårt. Jag skapar ju främst med djur i sin naturliga form. Så – naturfärg. Men det kanske är att undvika frågan. Om jag verkligen bara fick välja en färg (eller färgton/nyans) skulle det bli mässing. Mässing är min favoritmetall, det är outtröttligt vackert och har använts historiskt i nautiska instrument, antik industriell mekanik och trattgrammofoner, takkronor och andra metallornamenterade inredningsdetaljer. Det är en nyans jag gärna inreder med, som jag nog aldrig kan få för mycket av – ett rum späckat med mässingsobjekt upplevs knappast som enformigt enfärgat, utan kan snarare utstråla polykrom variation.

10. Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
– ”Vem skulle” – betyder det att jag själv får välja vem som ska spela mig? Eller att jag ska gissa vem någon figurativ regissör skulle välja? Om jag får makten väljer jag tveklöst mig själv, förutsatt att jag lever vid inspelningstillfället. Jag är rätt säker på att jag skulle vara mest övertygande i rollen av mig själv. Om det inte är möjligt skulle min syster få ställa upp. Jag undviker spelfilmer och tv-serier och har därför riktigt dålig koll på skådespelerskor och brukar dessutom sällan identifiera mig med dem. Men om jag måste välja bland alla jag känner till kan Pernilla August få tolka mig på ett dramatentypiskt överkonstlat och onaturligt orerande sätt som vanställer min karaktär till oigenkännlighet. Och Thorsten Flinck kan få spela min pojkvän. Hahaha. Den filmen skulle jag gärna se.

11. Samlar du på nåt?
– Jag samlar på mig mycket, men gör mig också av med en hel del. Jag har därför ingen oantastlig och stadigt växande fysisk samling. Den starkaste samlarmanin upplever jag nog kring kunskap. Jag vill samla på mig information, förståelse och vetande kring det mesta – även sådant som inte är direkt nyttigt eller nödvändigt. Jag föreställer mig att allt samlas i min personliga kunskapsbank som blir bättre ju större samlingen är. Med det sagt är jag ändå långt ifrån en asket eller minimalist i det fysiska livet och äger antagligen fler konserverade djur, parfymer och böcker än en genomsnittlig person.

———————————————–

.

CAROLINA LINDAHL på webben:

Instagram