OLA NIKLASSON

Ola Niklasson, Söderköping, Sweden
Mixed media artist
@ola_art

 

OLA NIKLASSON – KONSTENS KINDERÄGG

[English version here]

 

Det är lätt att älska Ola Niklassons bildvärld. Så mycket roliga detaljer, oväntade och på samma gång så bekanta. Jag känner igen bakgrunderna från mina loppisrundor. Det är ganska lama landskapsmotiv, snabba penseldrag, amatörmässiga manér och tråkiga stämningar. Men titta där – där sitter ju H.R. Gigers ailen-figurer och har picknick! Där struttar Einar Nermans lilla tändsticksflicka omkring i gräset som en skyldig pyroman. Jag ler. Nu blir allt mer spännande. Men hur går detta ihop? ART MONSTERS intervjuar Ola Niklasson för att få svar.

 

Dina bilder sprider mycket glädje – men innehåller också en del mörka inslag, vad får du för reaktioner från din publik?

När jag ställer ut, och det kommer besökare som inte känner till mig sedan innan, så brukar första reaktionen vara förvirring. De kommer in i ett galleri fyllt av den typen av tavlor som man ser på loppisar eller hemma hos gamla far och morföräldrar…..men det är något skevt. Någonting som inte stämmer. Det är väldigt roligt att se hur förvirringen byts till fnissande och skratt när de får syn på de omgjorda delarna och börjar läsa titlarna. Tavlorna måste ju funka i sig själva men för mig är det viktigt att titlarna förstärker, twistar till eller bidrar med en helt ny dimension.

Precis som du säger så blandar jag gärna glada, mysiga motiv med andra där skrattet kanske fastnar i halsen lite. Jag har haft många besökare som först skrattat, sedan sagt att “den här är ju jätteläskig, får man verkligen skratta åt det här?” och sedan skrattat igen.

 

 

När jag började med det här konceptet så inbillade jag mig att det bara skulle vara folk i min ålder (70-talister) eller yngre som skulle uppskatta målningarna. Det visade sig vara helt fel. Alla personer kanske inte fattar alla referenser men det är många äldre människor som verkligen verkligen gillar det
jag gör. Det var överraskande men roligt så klart!

 


 

“Det var en kvinna som inte kunde slita sig från en tavla med en samepojke hållandes i en “Dirty Harry-pistol” och en ren med ditmålad pricktavla. Hon pendlade mellan att skratta så att hon kiknade och att skälla ut mig för att “man får inte måla så!”. En underbar reaktion. Den värsta reaktion jag skulle kunna tänka mig är likgiltighet.”

 

 


 

 

Din konst känns nästan som street art fast för hemmet då du arbetar med bearbetningar av gamla loppistavlor – berätta om din kreativa process.

Den kan se lite olika ut.Ibland får jag en idé kring vad jag vill göra och så får jag helt enkelt leta efter en loppistavla som passar motivet. Jag har många ideer som bara ligger och väntar på att den rätta tavlan ska dyka upp. Vanligast är ändå att jag köper en tavla som jag inte tror att någon annan vill ha. Är det en reproduktion så spelar det ingen roll, men jag är inte ute efter att “förstöra” originaltavlor som andra skulle vilja ha så som de ser ut redan från början. Sedan sätter jag upp den på min tavelvägg som är full med tavlor som jag ännu inte börjat med. De är under “thinking process”. Jag tittar och tittar. Ibland kommer en idé fort och ibland kan tavlan hänga där hur länge som helst. Till slut kommer ändå en idé. Det finns ännu ingen tavla som jag gett upp hoppet om (även om det varit nära många gånger).

Nästa fas är själva skissandet och målandet. Oftast vill jag anpassa färgerna och stilen så att det jag gör smälter in i originaltavlan. Det handlar då mycket om att fånga upp färgtoner från övriga bilden i mina tillägg och efterhärma tavlans stil. Ibland förstärker jag eller lägger till färger i originalbakgrunden för att det ska passa ihop.

Sista fasen är namnge tavlan. Jag har nästan alltid en grundidé kring titeln redan från början men den brukar behöva formuleras om eller slipas på lite. Ibland har jag flera olika alternativ och då handlar det helt enkelt om att bestämma sig.

 

 


“Jag vill att saker ska krocka. Ett stilla havslandskap kombineras med en gigantisk badanka.”

 


 

Vilken känsla eller tanke driver dig i ditt skapande?

Humor och absurditet. Jag vill att saker ska krocka. Ett stilla havslandskap kombineras med en gigantisk badanka. Ett blomsterstilleben fylls av rasande Star Wars-figurer som är missnöjda över den nya Dödsstjärnans utseende. Ett holländskt porträtt där kvinnan trots att hon har en otäck facegrabber i ansiktet ser det från den ljusa sidan och tänker att hon nu slipper sminka sig. Det tycker jag är kul!

Vad inspirerar dig?

Jag blir inspirerad av konst som vågar sticka ut lite och som inte tar sig själv på för stort allvar. En bra idé tycker jag kan vara minst lika viktig som själva utförandet. Jag är ett stort fan av den svenske konstnären Jan Stenmark som med sina collage och texter
skapar absurd humor, men det är svårt att nämna allt som inspirerar mig. Det handlar ju om allt från Marcel Duchamp, dadaism, surrealism, popkonst och street art till Monty Python och en vit mördarkanin. Ganska blandat med andra ord.

Jag är uppvuxen med serietidningen Larson och på sätt och vis så tror jag fortfarande att den finns med som inspiration. Jag älskade dess humoristiska enrutors-serier och man kan ju faktiskt säga att de påminner om det som jag själv gör nu, fast jag gör det i form av målningar. Jag kombinerar finkultur med fulkultur, serier med oljemåleri, gammal kitsch med ny kitsch.

 

 

Det finns många populärkulturella referenser i dina bilder, som tex. Star Wars, Mario Bros, monster etc, vad är din relation till denna nostalgi?

Nostalgi är en viktig ingrediens i mina målningar. På sätt och vis så är de flesta av målningarna en spegling av mina ungdomsår. Vi är tillbaka till mitt pojkrums seriesamling, favoritfilmerna, (som ofta innehöll monster), kompisens Nintendo 64, humorn hos Monty Python och The Black Adder, hårdrocksskivornas omslag och sammetsplanschernas döskallar, monsterspindlar och neonormar som prydde väggarna.

Genom att jag använder mig av nostalgiska populärkulturella inslag kombinerat med gamla hötorgsmålningar (som fanns i var mans hem, men som nu få vill ha) så blir krockarna mer intressanta.
Om jag gör en Batman som han såg ut på 70- talet så skiljer det sig från hur han framställs idag, i bilder och filmer. Men han känns ändå igen. Det lägger till ytterligare en dimension och tavlorna kan tala även till en yngre publik som bara känner till dagens populärkultur. Det blir som ett Kinderägg där de olika delarna kan vara olika viktiga, eller möjliga att förstå för olika generationer. Gillar du leksaken, chokladen eller tycker du bara om att bli överraskad?

 

 

Vilket berömt originalverk skulle vara drömmen att sätta din egen prägel på?

Jag älskar konst och jag älskar konsthistoria. Jag skulle inte vilja förstöra något berömt originalkonstverk genom att måla på detta…. MEN… om man ändå får tänka rent hypotetiskt, så vore det fantastiskt roligt att ge sig på hela Sixtinska kapellets tak, målat av Michelangelo. Det skulle kunna bli ett galet roligt resultat av att måla om dessa målningar till att gestaltas av Star Wars-figurer, superhjältar eller monster. Mäktigt!

 


 

Mia Makila – ART MONSTERS OF SWEDEN